Historik

Vissa jiu-jitsu historiker säga att ursprunget till ”den mjuka stilen”  kan spåras tillbaka till Indien där den praktiserades av buddhistiska munkar. Munkarna skapade tekniker som bygger på principerna om balans och hävstångsverkan och ett system för manipulering av kroppen på ett sätt där man kan undvika att förlita sig på styrka eller vapen. Med spridandet av buddism, så spreds jiu-jitsun från sydvästra Asien till Kina och anländer slutligen till Japan där den utvecklats och vinner ytterligare popularitet.

I de sista dagarna av 1800-talet så utvandrade några jiu-jitsumästare till andra kontinenter där de undervisade kampsporter och även tävlade i slagsmål och tävlingar. Esai Maeda Koma, även känd som ”Conde Koma” var en sådan mästare. Efter att Koma hade rest med en trupp som slogs i olika länder i Europa och även i Nord-och Sydamerika, anlände Koma till Brasilien 1915. Han bosatte sig i Belem do Para året därpå där han träffade han en man vid namn Gastao Gracie. Fadern till åtta barn, bland dem fem pojkar och tre flickor. Gastao blev jiu-jitsu entusiast och tog med hans äldsta son, Carlos för att lära sig från den japanska mästaren.

 För ett naturligt svaga femtonåringen Carlos Gracie blev jiu-jitsun en metod som inte bara användes för att slåss, utan även för personlig förbättring. När Carlos var 19 år flyttade han till Rio de Janeiro tillsammans med sin familj och började undervisa och tävla. Under sina resor undervisade Carlos klasser och visade även jiu-jitsuns effektivitet genom att tävla och besegra motståndare som var mer fysiskt starka.

 Under 1925 återvände han till Rio och öppnade den första skolan, känd som ”Academia Gracie de Jiu Jitsu”. Sedan dess har Carlos delat med sin kunskap till sina bröder, anpassat och förfinat teknikerna till de naturligt svagare karaktärsdragen i hans familj. Carlos undervisade även hans filosofier i livet liksom hans koncept naturlig näring. Carlos blev en pionjär när det gäller att skapa en speciell diet för idrottare som kallades Gracie dieten, som omvandlade jiu-jitsun till ett ord synonymt med hälsa.

 Efter att ha skapat en effektiv självförsvar, såg Carlos Gracie jiu-jitsun som ett sätt att bli en man som var mer tolerant, respektfull och mer självsäker. Med ett mål att bevisa jiu-jitsuns överlägsenhet samt att bygga en tradition inom familjen. Carlos utmanade de bästa kämparna på hans tid och skötte även hans bröders fighting karriärer. Gracies mötte ofta fighters som vägde 20-30 kilos mer än de själva och de snabbt ett erkännande och Gracie blev ett respekterat namn.

 Attraherade till den nya marknaden som öppnades runt jiu-jitsun så kom många japanska utövare till Rio, men ingen kunde etablera skolor med lika stor framgång som Graciebröderna. Detta berodde på att den japanarna var mer inriktade på nedläggningar och kast medan den jiu-jitsun Gracies utövade hade mer sofistikerade marktekniker och submissiontekniker.

 Carlos och hans bröder förändrade teknikerna på ett sådant sätt att den skiljde sig stort mot de internationella jiu-jitsu principerna. Dessa tekniker var så utmärkande för Carlos och hans bröder att idrotten blev knuten till en nationell identitet, och är nu allmänt känt som ”Brazilian jiu-jitsu” som idag praktiseras av kampsportare över hela världen, inklusive Japan.

Med skapandet av ett officiellt organ som övervakar administrationen av idrotten, reglerna och rangordningssystem började en tid präglad av sport jiu-jitsu tävlingar. Idag är jiu-jitsun mycket mer organiserat med ett internationell och en nationellt förbund, dessa grundades av Carlos Gracie Jr. Genom sitt arbete med ”Confederation of Brazilian Jiu Jitsu” har  Carlos Gracie Jr bidragit till tillväxten av idrotten genom att hålla en del av första organiserade tävlingarna. För närvarande har förbundet tävlingar i Brasilien, USA, Europa och Asien, som förverkligar  Carlos ursprungliga dröm om att sprida jiu-jitsun runt om i världen.